Alltid mer, aldrig nog

En ledare i GP som ganska väl beskriver den nye S-ledaren.

För Håkan Juholt är världens högsta skatter inte nog och för RUT-jobb visar han bara traditionellt S-märkt förakt.

//

Fisk, fågel eller mittemellan? Vänster, höger eller gråsosse? Gissningarna om vilken politik Håkan Juholt tänker föra som socialdemokratisk partiledare och statsministerkandidat är många. Själv har han spätt på osäkerheten genom att positionera sig som “något åt vänster”.

Några tvärsäkra analyser om vad detta innebär sakpolitiskt går inte att göra förrän Juholt har talat som partiledare, vilket i och för sig är ett märkligt uttryck för den interna partidemokratin.

Fredagen den 25 mars väljer den extra partikongressens delegater Håkan Juholt till partiledare. Det blir enhälligt, med acklamation, stående ovationer och blommor. Regin är benhård. Dagen efter, lördagen den 26 mars, får delegaterna veta vilken politik de valt. Då håller Juholt sitt linjetal.

Efter talet får han kongresshallens stående jubel, oavsett vad han har sagt. Juholts avsatta motståndare gör därefter offentlig avbön genom att på begäran i Rapport och Aktuellt förklara att partiet står enat bakom den bäste och att det varken finns höger eller vänster i Socialdemokraterna, bara socialdemokrater.

I väntan på detta skådespel, värdigt ett kapitel i Strindbergs debutroman Röda rummet, har Håkan Juholt dock signalerat att han tänker ge partifolket vad partifolket kan antas vilja ha – högre skatter och större offentlig sektor. Och räcker pengarna inte till en större offentlig sektor måste det åtminstone bli dyrare att köpa privata alternativ.

Svenska folket skall hålla tillgodo med den välfärd partiet erbjuder. Passar inte den, får det vara. I SVT:s dokumentär “Spelet bakom kulisserna”, som sändes på måndagskvällen, sa Juholt sitt hjärtas mening om skatter och billiga privata välfärdstjänster. Först skatterna:

“Om all politik handlar om att sänka alla skatter, och att det blir en rusning ner mot botten, då kommer socialdemokraterna alltid att vara tvåa på bollen.”

“Rusning ner mot botten”. 2008 hade Alliansregeringen lyckats pressa ner det svenska skattetrycket, så att vi bara hade världens näst högsta skatter. Men trots jobbskatteavdrag är ordningen återställd. Sverige har åter världens högsta skatter. Men Juholt är inte nöjd. Alltid mer, aldrig nog.

För hushållstjänster och RUT har Håkan Juholt bara förakt tillövers: “Jag är övertygad om att Sverige aldrig kan bli ett rikt land om vi skattesubventionerar att vi går ut med hundar, att vi bäddar varandras sängar och att vi klipper varandras hår.”

Däremot har Juholt inga problem med ROT, men då är det ju grabbarna i Byggnads som drar nytta av skattesubventioner i tjänstesektorn.

RUT har skapat tusentals nya jobb och många nya företag. Tjänster ger med få undantag jobb i Sverige medan kapitalvaror nästan uteslutande produceras i låglöneländer.

Att öka efterfrågan på tjänster är därför en nödvändig del av kampen mot arbetslösheten. Men för att öka efterfrågan måste priserna sänkas och skatter är en väsentlig del av priset på en tjänst – vare sig det gäller att klippa gräsmattan eller att snickra på verandan. Som partiledare får Juholt en ny roll. Vill han vinna val måste han rimligen närma sig politikens mittfält. Men att han kommer ut som skattesänkare och vän av småföretag i tjänstesektorn är nog att hoppas för mycket. Valberedningen har grävt djupt och funnit en traditionalist – Håkan Juholt.

Kommentera