Fredrik Tenfält: Säg inte nej när vi fått ja

Trafikmiljön i Göteborg kräver satsningar. Därför säger jag ja till trängselskatten – trots att jag inte gillar den. Men jag hoppas att den fortsatt kan slipas till i sina detaljer, skriver GP:s Fredrik Tenfält. 

Jag gillar inte trängselavgifter, eller trängselskatter. Det är förmodligen en känsla jag delar med rätt många. Samtidigt som avgifterna skall lösa problem skapas andra. Gator och tillfarter stängs av. Riktigt rättvist blir det aldrig.

Men ibland får man tänka om. Göteborg växer för varje år. Kranskommunerna och Göteborgsregionen likaså. Om inte hela stan och tillfartslederna skall korkas igen behövs det stora trafikinvesteringar och satsningar på kollektivtrafik.

Trafikinvesteringar åldras lätt. När Tingstadtunneln stod klar i slutet av 1960-talet upplevdes det som en enorm förbättring av förbindelserna över älven. I dag är samma tunnel en ökänd trafikpropp i rusningstid. Då passerar, i krypfart, ungefär 50 procent fler fordon än vad tunneln egentligen är dimensionerad för.

Göteborg har länge kämpat för att få loss pengar för de stora satsningar som behöver göras. Nu har vi paketet här.

Närmare 35 miljarder som skall satsas på Västlänken – sammanbyggandet av järnvägen under stan – och andra kollektivtrafiksatsningar, en ny bro över älven, en ny tunnel under älven vid Marieholm och en rad andra investeringar. Men villkoret för detta jättepaket är att Göteborg är med och betalar hälften. Och då har priset blivit trängselskatt.

Partierna i Göteborgs kommunstyrelse sa i onsdags nej till kravet på folkomröstning om trängselskatten. Det gjorde de faktiskt helt rätt i. Frågan handlar inte längre om ja eller nej till trängselskatt. Den handlar om vi vill göra de trafikinvesteringar som nu förestår. Eller om vi skall strunta i investeringarna och hoppas på det bästa medan Göteborgsregionen fortsätter att växa.

Protestpartiet Vägvalet rasar givetvis över att det blev nej till folkomröstning. Man försöker också komma ifrån grundfrågan om medfinansieringen av projektet genom att hävda att ”medfinansiering innebär inte med automatik trängselskatt”.

Helt riktigt. Men hur ser då en alternativ medfinansiering ut? Närmast till hands, förespråkat av en del, är att höja kommunalskatten. Men det har flera nackdelar. Skattehöjning innebär att mängder av göteborgare som inte har bil tvingas till extra kostnader. Om Göteborg höjer skatten drabbas också göteborgarna ensidigt jämfört med alla bilister från andra kommuner som pendlar in till stan. Det är trots allt rimligare med en brukaravgift än med en skattehöjning.

Vid sidan av diskussionen om finansieringen har också en diskussion om Västlänken blossat upp på sistone. Behövs verkligen det här projektet?

Själv tror jag att en effektiv pendeltågstrafik och behov av färre byten inne i stan är avgörande för att utveckla det kollektiva åkandet. Västlänken har också stått i topp på Göteborgspolitikernas önskelista år efter år. På något sätt är det typiskt västsvenskt att när önskemålet till slut blivit uppfyllt utbryter en diskussion om vi egentligen ville ha det så. Är det någon som undrar över att Stockholm och Malmö alltid hunnit före med sina investeringar?

Trafikmiljön i Göteborg kräver satsningar. Göteborgsregionen måste få fortsätta att utvecklas positivt. Därför säger jag ja till trängselskatten – trots att jag inte gillar den. Men jag hoppas att den fortsatt kan slipas till i sina detaljer.

Kommentera