Möte med Fiskekommunerna

Är sju kommuner som tillsammans vill verka för en positiv utveckling av fiskerinäringen för hela vår bohuslänska kuststräcka, genom att samverka över traditionella administrativa gränser.

Tillsammans med olika intressenter inom fiskerinäringen vill vi skapa en bärkraftig utveckling av fiskerinäringen i vårt område.

Fiskekommunerna skall fungera som en positiv drivkraft tills stöd för utveckling av nya alternativa verksamhetsområden inom fiskerisektorn.

Johan Andersson Anell, departementssekreterare på Landsbygdsdepartementet, redogjorde för nuläget i viktiga frågeställningar som kan komma att påverka fiskets förutsättningar på lång sikt. Informationen innehöll bland annat följande område

Nya gemensamma fiskeripolitiken sex ”pelare”:

  • Maximalt hållbart uttag (MSY)
  • Regionalisering
  • Överkapacitet
  • Utkastförbud
  • Marknadsordningen
  • Havs- och fiskerifond

Summering:

Sverige vill se ett obligatoriskt system med överförbara fiskenyttjanderätter, men där respektive medlemsstat inom fastställda ramar själv ska få definiera vilket segment som ska undantas.

Sverige vill särskilt värna det småskaliga och kustnära fisket.

Utkastförbudet kommer att succesivt införas under perioden 2014 – 2016.

Vidare berördes frågeställningar kring Producentorganisationers möjligheter, Nya fiskeriprogrammet 2014-2020, Turistfiskets förutsättningar samt fiske i Kosterhavet och inom Natura 2000 områden.

Summering:

Problematiken kring Turistfisket kommer troligen att få en lösning inom en snar framtid.

Lagstiftningen är oklar avseende reglering av Natura 2000-områden.

Ulla tar med sig följande frågeställningar från diskussionen:

–       Får en yrkesfiskare fortfarande sälja sin fångst ”överbord”?

–       Kan en ICA-handlare bli förstahandsmottagare och sälja närfångad fisk?

Fiskekommunerna inbjuds att komma med löpande inspel till departementet i dessa frågor.

En kommentar för “Möte med Fiskekommunerna

  1. Bara få bygga på en begränsad yta

    Man skulle kunna lösa detta problem med att man får i anspråk ta en liten bit av marken som t ex en ruta på ca 1000 kvm och bara få bygga där. Då kan markägare ha både allemansrätt och ha sin stuga där och då har man kompromissat med strandskyddet.

    Det skulle skapa mer arbeten och mer inflyttning till kommuner med mindre befolkningsantal. Varför måste stugan ta all tomtplats vid en sjö?

    Eller Varför måste allemansrätten ta all tomtplats vid en sjö? Varför kan inte både stugan och allemansrätten få plats på marken? Jag undrar verkligheten är det någon som håller med mig i detta?

Kommentera